Om mig

Ni kanske är sugna på att få veta lite mer om mig som godiskung? Jag är uppväxt under normala förhållanden i en till synes normal familj. Jag åt godis som alla barn gjorde, det fanns alltid att tillgå.

Under högstadiet hände något. Vi hade som alla andra skolor “operation dagsverke”, för att samla in pengar till andra skolor i utsatta länder. Jag hade mitt arbete på våran lokala godisbutik. Långt inne på lagret såg jag att ägaren hade ljusa lådor med något lakritsinnehåll i sig. När jag fick rast passade jag på att smaka lite på de små lakritsgodisarna. Det var som en cirkus i munnen och jag kommer för alltid minnas min första lakrits.

Under gymnasiet hade jag inte alls mycket tid över för tjejer som alla andra pojkar. Jag ville hellre vara kompis med godishandlar'n för att kunna få mina svarta lakritsar.

Åren gick och min enda vän var ju godishandlar'n, som dock gick bort för några år sen. Sen den dagen har jag inte heller kunnat få tag i lakrits på ett tillfredsställande sätt. Jag gick över till chips istället. Jag satt och åt hemma, flottade och var allmänt tjock. Jag blev kallad chipsmongo av grannarna och kunde inte röra mig utanför dörren.

Men den 8e november hände något. Jag köpte en påse pepprade dödskallar. Hjälp mig gärna i min jakt på mer av de fantastiska karamellerna.